Nu var det ett tag sedan jag skrev ett inlägg om alkoholismen och vad de gör med ens beetende att leva som ett vuxet barn till en alkoholist. Så nu tänker jag ta och skriva om rädsla 4 som man har som partner när man lever tillsammans med någon man älskar. För även om man inte tror det så speglas massa saker in i ditt beetende om du växt upp med missbruk, mer en du tror och mer en vad du kan ta och ana!

  Rädsla nr 4: "Det spelar ändå ingen roll"
När man växer upp i en deprimerad miljö som man gör i ett alkoholisthem så utvecklas en deprimerande livsstil. När man är deprimerad tycker man att inget egentligen spelar någon roll. Den attityden är också ett försvar; "Om jag bestämmer mig att inget spelar någon roll blir jag mindre sårad om något går snett. Om jag bryr mig så blir jag förtvivlad om något går fel." Tyvärr så uppfattas man nonchalant och oartig p.g.a att man är osäker och har en dålig självkänsla. Dom vill heller aldrig tro att Dom är älskade, men kräver ständigt bevis på motsatsen.

Jag tar och börjar med att dela upp de här sakerna i olika punkter och sedan skriver jag om dem för att det ska bli lättast att läsa och för att det också ska ta och få med allt, lättare för mig själv helt enkelt.

• Utvecklar en deprimerande livsstil
• Dålig attityd som försvar
• Osäker och dålig självkänsla
• Man kräver ständigt bevis på att man är älskad
  

Det här med att man utvecklar en depromerande livsstil är jag med på för så känner jag mig, jag vill inte bry mig för mycket om vad som händer och jag känner ofta att det spelar ju ingen roll, just för att man inte vill bli sårad och besviken om och om igen. För det spelar ingen roll hur många gånger man hamnar där och känner precis samma smärta som första gången och man vill tillsut inte känna endast smärta därför bygger man upp en stor mur runt sig själv för att skydda sig själv och för att kunna överleva all den otroliga smärta efter att blivit sårad och besviken gång på gång. Därför kan man också få en dålig och vresig attityd jämnt emot andra människor, just för att man inte vågar lita på någon annan och för andra människor försöker visa att de bryr sig men man vågar inte ta emot deras hjälp och det slutar med att man blir ännu mer instängd och rädd för att såra andra. Det här är sådant jag lever med och även om de gör ont så försöker jag hela tiden att se de posetiva i det negativa, jag kan inte påstå att jag alltid har gjort de utan de har mer kommit under de senaste två åren.

Men jag kan inte säga att jag är en osäker människa rätt igenom för det är jag inte, väldigt långt ifrån faktiskt. Men osäkerheten kommer fram då man blir sårad och sviken gång på gång och självklart kommer den fram om jag har ett tjaffs med min sambo för då kommer rädslan in och jag tror att han inte längre älskar mig. Jag jobbar på att hela tiden bli en bättre människa utan de här fel och bristerna hos mig själv för att jag vill inte att min pappas beroende till alkoholen ska sätta så djupa spår hos mig och min personlighet.

Men att jag vill ändra på att det har satt sina spår hos mig beror nog också väldigt mycket på att jag är rädd för att likna honom och ta efter hans dåliga vanor. Rädd för att inte bli älskad och accpterad om jag berättar om min pappa och hur min uppväxt har varit överlag.

Jag kräver ständigt bevis på att min sambo älskar mig och de är väldigt jobbigt men å andra sidan så behövs de för skulle han inte ständigt ge mig bevis på sin kärlek till mig så skulle jag gå runt och vara en osäker och skämnd kvinna. Skulle jag inte få bevis på att min sambo älskar mig ständigt så söker jag mig till mina vänner för att veta att de behöver mig och uppskattar mig som människa. Kärlek går att få från alla håll och kanter men den bästa kärleken är den kärleken jag och a har tillsammans. Han är min räddande ängel och min tryggahamn i livet. <3

Idag är det verkligen dagen med ett stort D för idag ska jag äntligen få se new moon och jag kan knappt bärga mig till klockan tolv i natt då jag sitter i biosalongen tillsammans med mitt hjärta. Helt insane!

På samma gång är jag livrädd att jag ska bli besviken med de höga förväntningarna jag har så kan de lätt bli att jag blir en gnutta besviken men troligen kommer allt gå helt makalöst bra och allt kommer att vara som om jag vore en del utav filmen och kommer vandra på moln i veckotal efter att jag har sett filmen. :)

Så under tiden jag har tvätt tid nu på dagen ska jag ta och sätta igång twilight och kolla på den ännu en gång för att minnas allt in i den minsta detalj. Hmm, det kan jag redan man färska upp minne med andra ord.