Rädsla nr 5: "Det är ej verkligt"

Blir det för bra och för lyckligt i ett förhållande så drar sig barn till alkoholister sig undan. Det känner sig inte bekant med situationen och vill förstöra för att det inte känns verkligt. Just när partnern svävar på små rosa moln och tycker att förhållandet är på topp så saboteras det genom ett gräl. Då gäller det för partnern att hålla fast och ta det med ro. Förmodligen så inser Dom vad Dom ställt till med och inser vad det gjort. Men fortfarande så känner det sig skyldiga och ångerfulla och undrar hur man kan älska Dom. Det känner ju sig så hemska som ställer till med gräl och kanske t.o.m gör slut och bränner sin egen lycka.

Det här kändes rätt in i mitt hjärta och jag har alltid tänkt är de något fel på mig?! Varför kan jag inte bara ta och vara lycklig och få känna att min sambo verkligen älskar mig. Jag har aldrig låtit honom komma för nära och jag har aldrig berättat allt om mig själv till honom för att det är för svårt att utelämna sig själv sådär mycket till någon annan.

Så fårt det har vart en bra och otroligt lycklig period mellan mig och min sambo har jag dragit mig undan och fått allting att bli ett gräl. De flesta av alla gräl är mitt fel och jag skäms över allt smått vi bråkar om hela tiden pga av mig och min osäkerhet. Men att ändra ett mönster som jag levt efter under 20 år är knappast det lättaste att göra och även om jag försöker så är de lättare att hela tiden falla tillbaka. Men jag har ändrat på mig och blivit en bättre människa en vad jag vart tidigare och jag fortsätter att försöka hela tiden och en dag i framtiden så kommer jag ha nått ditt jag har velat nå.

Jag beundras av min sambo som orkar med mig och mitt sätt att vara på och mitt sätt att hantera olika situationer, men jag kommer nog aldrig förstå hur han kan älska mig så som han gör och jag kan inte förstå att han alltid ställer upp och finns för mig. Det får nog alltid till och bli ett mysterium!

Jag vet att jag är lyckligt lottad som träffat världens finaste människa och att jag får kalla honom för min och att bara få vakna brevid honom varje morgon är en gåva i sig. Han är min tryggahamn i livet och jag kommer aldrig att bli så rik att jag har råd att förlora honom. <3

MÄNNISKAN ÄR AV NATUREN VERKLIGEN ÄCKLIG!

Jag stör mig så fruktansvärt mycket på när folk börjar moral predika om att man är dum som tycker någon annan människa är ful.

Människor pratar om att de är insidan som räknas, men varför bryr de sig då om när man tycker någon annan människa ser ful ut? Då borde de ju iinte spela någoon roll för dem om man tycker att människan är ful och den andra säger att det är insidan som räknas liksom.

Det är inte roligt att se på fula människor.

Jag har läst att i kroppen utsöndras endorfiner då man ser på något vackert,fint eller snyggt. Alltså samma sak som händer i kroppen då man äter chocklad eller har sex.

Då måste det ju vara naturligt att vilja se på fina människor som människor som vill ha sex?

Men man ska få dåligt samvete över att man säger till en annan människa att personen i fråga är ful. Men vadå, måste man tycka alla människor ser bra ut? VERKLIGEN INTE!

Det är verkligen nonsens att säga att alla är fina för de är ju en stor fet lögn..

Men det värsta som finns är att hamna på en fullproppad och den fulaste och äckligaste människan på hela bussen hamnar brevid en och man för andnings problem och kan inte sluta stirra för att personen är så ful. Hemskt, men sant!

Men ber personen flytta på sig för att man själv ska kunna ställa sig lååångt ifrån denna personen på bussen. Så hemsk är jag!

Men sanningen är inte alltid fin och vacker och otragisk men jag tror att det är fler människor än jag som tycker och känner så här.

VÄNNER FÖRALLTID!

Det här med vänner skrivs det alltid om överallt och har alltid vart ett populärt samtals ämne.

Vissa har vänner som sviker, pratar skit, har sex med din partner, som klagar på sina vänner, sätter sina vänner i svåra situationer.. Ja kombinationerna är otroligt många.

Det viktigaste hos vänner är att de är pålitliga just för att de inte ska hugga dig i ryggen och att de alltid ska finnas där när de är någinting. Vad är viktigare än en vän i nöd?

Det är också viktigt att man släpper in varandra nära in på sitt liv för gör man inte det är det väldigt svårt att få en djupare vänrelation tillsammans. Så jag höjer de som verkligen inte blir rädd för att dela med sig av de mer personliga sakerna hos sig själv. Jag tycker de är mycket enklare att umgås med en person som man vet att inte håller undan sina tankar och känslor för en. Det blir mer intressant och mer givande för båda parter. Jag har svårt för väldigt ytliga människor och det beror nog på att jag har svårt att sätta finger på de människorna just för att de är så ytliga.

Måste också ta upp att en vänskap ska en vara näst intill kravlöst. Du ska inte ställas emot väggen för minsta lilla och små incidenter blåses inte upp till något som är sju gånger större en vad de var ifrån början.  Fall de har gått en bra tid i mellan sedan ni träffades så är de ingen som ska anklaga varandra för det utan man tar upp från där man slutade förra gången man träffades.

Du ska också känna att du inte behöver bevisa något hela tiden för din vän utan att vänskapen ska komma naturligt och växa djupare ju längre tiden har gått sedan ni blev vänner.

Sist och verkligen inte minst så är de otroligt viktigt att man är ärlig emot varandra hela tiden. Tycker man en sak så ska man säga det en sak och den andra personen ska kunna ta de utan att känna sig sårad eller kränkt. Man ska hela tiden kunna vara ärlig emot varandra för att man ska kunna ha en lång vänskap tillsammans.

Dessa ingridienser är några för att man ska få en vänskap att fungera.. Jag har många tankar på de här med vänskap och några funderingar och frågeställningar jag har om vänskap.

Vänskap;

• Man ska alltid kunna vara sig själv
• Man har alltid roligt tillsammans
• Ärlighet emot varandra
• Man pratar inte skit bakom ryggen
• Man ska kunna ha vänner utav båda kön utan att det ska förvändals till något mer en vänskap

Vänner är som underkläder = De är alltid nära dig.

Bra vänner är som kondomer = De skyddar dig.

Bästa vänner är som viagra = De reser dig upp när du är nere.

Jag läste en tjejs blogg för ett tag sen där hon om hur sur hon blir på killar som tycker att alla tjejer är otrogna eller att de är horor när de haft sex med fler än tio personer och för en kille så är de status ju fler de har fått i säng.

Jag kan förstå den här tjejen till en viss del men att alla tjejer är otrogna är ju inte sant och jag tror de är ganska jämt på den froten men killar och tjejer. Det är liksom en grej som alla kan göra och jag tror inte det är en tjej eller kill grej att vara otrogen. Där emot så tror jag det inte är många som vågar berätta för sin partner om de har vart med någon annan eller om de inte har vart med någon annan.. Sedan så är ju den stora frågan vart går gränsen, när har man vart otrogen?

Det är ju en stor skillnad för många människor, som för mig så en puss inte otrohet och det kommer jag nog aldrig att tycka och sedan så bara för att jag inte tycker de så går jag ju inte runt att pussa en massa andra killar.

Sedan ska de ju vara lika förbåda parter, är de okej för den ena att ge en annan en puss så måste det vara okej för den andra också. Killen kan ju inte tycka att det är okej medan tjejen inte tycker att det är okej.. Man måste prata om det och vara överens om de hela.

Sedan där med att tjejen blir horstämplad vid de har haft sex med över 10 personer är väldigt fel i mina ögon.. Det ska vara lika för allla och jag har aldrig vart personen som tagit åt mig om vad de andra har sagt om mig. Men det finns tjejer som gör det och det är inte mer okej och status framkallande för en kille att ha sex med fler personer en vi tjejer. Det är bara att killarna gjort de till sin grej och därför så måste vi tjejer ta och göra de till våran grej också. Få tjejer kan erkänna att de var bara än en gångs händelse och jag ville bara få honom i säng och killar har oftast inte svårt med det.. Det handlar om att vi ska kunna vara lika kaxiga och självsäkra tillbaka som killarna är emot oss..

Jag kan ta och berätta en rolig händelse från mitt första år på gymnasiet och jag kommer aldrig glömma det heller.

Jag började träffa en kille som var ett år äldre en mig som gick på samma skola.. Det var under praktik tiden så vi sågs inte i skolan och jag började få känslor för honom och jag trodde han fick de för mig också.. Men när vi båda kom tillbaka till skolan så började hans kompisar kalla mig en massa konstiga saker och kolla konstigt på mig och jag visste att något inte stämnde så jag frågade honom men han svarade inte eller så svarade han bara barnsligt.. Tills en dag då jag får reda på att han gått runt och sagt till HELA sin klass att vi haft sex.

En dag i matsalen sitter jag med mina klasskompisar och hans nästan hela hans klass sitter i bordet bakom mig och alla vänder sig om och tittar på mig och skrattar.. Och då tänker jag wtf är hans problem. Jag sväljer stoltheten och låter min frustration växa inom mig och tillslut är jag så pissed off på honom och hans vänner att jag fräser tillbaka på dem i korridorerna och sedan sitter han och hans klasskompis bordet snett emot mig och jag tar mitt vattenglas och går fram till honom och häller det över honom och säger det här är något jag borde ha gjort för länge sedan och går där ifrån.. Alla i matsalen apoloderar och han vågar aldrig se åt mitt hål igen eller ens prata om mig.

Han blev tillsammans med en klasskompis till min syster sen och han vågade inte prata om mig inför henne och jag är glad över det för jag hade inte bangat på att sätta honom på plats en gång till.

Ni tjejer där ute måste ta och stå på er även om de är svårt ibland så måste man locka fram bitchen i oss alla, för alla har en där inne någon stans det gäller bara att få ut den.

Nu var det ett tag sedan jag skrev ett inlägg om alkoholismen och vad de gör med ens beetende att leva som ett vuxet barn till en alkoholist. Så nu tänker jag ta och skriva om rädsla 4 som man har som partner när man lever tillsammans med någon man älskar. För även om man inte tror det så speglas massa saker in i ditt beetende om du växt upp med missbruk, mer en du tror och mer en vad du kan ta och ana!

  Rädsla nr 4: "Det spelar ändå ingen roll"
När man växer upp i en deprimerad miljö som man gör i ett alkoholisthem så utvecklas en deprimerande livsstil. När man är deprimerad tycker man att inget egentligen spelar någon roll. Den attityden är också ett försvar; "Om jag bestämmer mig att inget spelar någon roll blir jag mindre sårad om något går snett. Om jag bryr mig så blir jag förtvivlad om något går fel." Tyvärr så uppfattas man nonchalant och oartig p.g.a att man är osäker och har en dålig självkänsla. Dom vill heller aldrig tro att Dom är älskade, men kräver ständigt bevis på motsatsen.

Jag tar och börjar med att dela upp de här sakerna i olika punkter och sedan skriver jag om dem för att det ska bli lättast att läsa och för att det också ska ta och få med allt, lättare för mig själv helt enkelt.

• Utvecklar en deprimerande livsstil
• Dålig attityd som försvar
• Osäker och dålig självkänsla
• Man kräver ständigt bevis på att man är älskad
  

Det här med att man utvecklar en depromerande livsstil är jag med på för så känner jag mig, jag vill inte bry mig för mycket om vad som händer och jag känner ofta att det spelar ju ingen roll, just för att man inte vill bli sårad och besviken om och om igen. För det spelar ingen roll hur många gånger man hamnar där och känner precis samma smärta som första gången och man vill tillsut inte känna endast smärta därför bygger man upp en stor mur runt sig själv för att skydda sig själv och för att kunna överleva all den otroliga smärta efter att blivit sårad och besviken gång på gång. Därför kan man också få en dålig och vresig attityd jämnt emot andra människor, just för att man inte vågar lita på någon annan och för andra människor försöker visa att de bryr sig men man vågar inte ta emot deras hjälp och det slutar med att man blir ännu mer instängd och rädd för att såra andra. Det här är sådant jag lever med och även om de gör ont så försöker jag hela tiden att se de posetiva i det negativa, jag kan inte påstå att jag alltid har gjort de utan de har mer kommit under de senaste två åren.

Men jag kan inte säga att jag är en osäker människa rätt igenom för det är jag inte, väldigt långt ifrån faktiskt. Men osäkerheten kommer fram då man blir sårad och sviken gång på gång och självklart kommer den fram om jag har ett tjaffs med min sambo för då kommer rädslan in och jag tror att han inte längre älskar mig. Jag jobbar på att hela tiden bli en bättre människa utan de här fel och bristerna hos mig själv för att jag vill inte att min pappas beroende till alkoholen ska sätta så djupa spår hos mig och min personlighet.

Men att jag vill ändra på att det har satt sina spår hos mig beror nog också väldigt mycket på att jag är rädd för att likna honom och ta efter hans dåliga vanor. Rädd för att inte bli älskad och accpterad om jag berättar om min pappa och hur min uppväxt har varit överlag.

Jag kräver ständigt bevis på att min sambo älskar mig och de är väldigt jobbigt men å andra sidan så behövs de för skulle han inte ständigt ge mig bevis på sin kärlek till mig så skulle jag gå runt och vara en osäker och skämnd kvinna. Skulle jag inte få bevis på att min sambo älskar mig ständigt så söker jag mig till mina vänner för att veta att de behöver mig och uppskattar mig som människa. Kärlek går att få från alla håll och kanter men den bästa kärleken är den kärleken jag och a har tillsammans. Han är min räddande ängel och min tryggahamn i livet. <3

Äntligen har jag kommit in på hemsidan jag pratatde om i tidigare inlägg och tänkte slänga ihop ett inlägg om den tredje punkten i som partner är vi vuxna barn till alkoholister. Enjoy!

  Rädsla nr 3: "Jag förlorar kontrollen över mitt liv"

Att ha kontroll kan vara svårt för alla människor, men speciellt för barn till alkoholister. Mycket har att göra med att många saker i vardagen är ur spel såsom rutiner, planering, tider, regler etc. Man vet inte vad som komma skall. Man får svårt att planera sin vardag och tappar helt enkelt kontrollen. Det lättaste är att man låter någon annan bestämma, så man slipper tänka själv. Man kan alltså vara rädd för att ta ett felaktigt beslut och få ångest för det. Men samtidigt så ogillar man sig själv för att man låter andra bestämma. Man vill gärna stå på egna ben.

Detta kan man se många gånger i min och min sambos vardag. Jag vill inte bestämma speciellt mycket även om jag kanske inte innest inne vill det han vill så låter jag honom att bestämma. Ibörjan var det alltid så men nu när vi vart tillsammans ett tag så börjar det från ta. Men jag vill helst inte ta och bestämma och överlåter det 9/10 gånger det är något. Just för att jag är rädd för att jag ska bli sårad eller att jag gör fel om jag väljer och han inte längre ska tycka om mig. Jag vet ju att det bara är patetiskt att tänka så för att han tycker ju inte mindre om mig bara för att jag vill gå till en annan resturang en vad han vill liksom. Men det är simplare att bara följa med i strömmen och slippa tänka själv.

Jag hatar mig själv ibland och får någon så fruktansvärd ångest bara för att jag inte kan stå på egna ben tillsammans med andra. Jag vet ju att jag kan de egentligen men inte i alls i den mån jag vill att det ska utsträcka sig i. Detta tänker jag självklart ta och försöka bearteta för att jag vill inte att min pappas beteende ska påverka mig så mycket som de faktiskt har gjort. Det är väl den största delen till varför jag bearbeta bort den jag tidigare vart för den människa som faktiskt finns innuti mig. För den finns där och den ska komma ut.

Jag tänkte ta ett exmpelt i mitt och min sambos liv som detta faktiskt påverkar mig;

Vi har bestämmt oss för att vi ska kolla på film i sängen innan vi ska sova, han säger att jag ska få bestämma film nu eftersom att vi kollat på det han vill de senaste gångerna. Jag svarar liksom okej och börjar kolla igenom filmerna och sedan efter att ha suttit där ett tag så frågar han mig om jag har hittat någon film som jag vill se. Då säger jag alltid men jag vet inte vilken film som jag vill se så du får ta och välja film. Egentligen så vet jag ju vilken film som jag vill se. Men jag väljer den inte utan låter min sambo ta och välja den filmen som han vill se.

Jag började ju med som partner är vi vuxna barn till alkoholister för några dagar sedan och tänkte nu komma med de andra inlägget om de punkter som finns! Och kommer ju självklart att fortsätta med det fram till alla punkter är färdiga och sedan får vi se vad jag kommer att fortsätta med. =)

Varsegod att njuta av läsningen för det är ju väldigt intressant och nyttigt att ta in för de spelar ju så stor roll över hur man växt upp!

Rädsla nr 2: "Personen som Du ser existerar inte"

Dom känner inte riktigt sig själva. Deras självbild är en blyg, osäker och rädd individ. Medan Du ser en spännande, intressant, attraktiv, intelligent, charmig och sexig person. Lite egocentriska kan dom upplevas p.g.a att Dom är så inne i att se bra ut och uppföra sig normalt. På sätt och vis bär Dom på en mask som framkallar den person som Dom skulle vilja vara.

Det stämmer verkligen in på mig och jag har visat en bild utåt tidigare till hela min omgivning där min personlighet ibland kan lysa igenom. Det kan vara jobbigt att vara osäker och obekväm med sig själv i vissa situationer och även om jag skulle vilja släppa den där masken så är de väldigt svårt.

Jag och min pojkvän pratade om det här för ett tag sedan hur jag var i början och jag visade ju honom verkligen en annan bild fram och tillbaka i början då vi dejtade varandra. Men tillslut släppte det och jag föll lätt in i den personen jag egentligen vill vara tillsammans med honom och inför andra människor. För han visade mig att han älskade mig och ville vara med mig oavsett tidigare händelser i mitt liv. Och han hade verkligen viljan och styrkan som höll ihop oss. Därför säger jag bara till er andra attt kämpa inte med att hålla den där masken uppe för att det lönar sig verkligen inte för någon att du försöker att ha en mask som skyddar den du egentligen är. Det är nog inte från du kan släppa den där masken som du verkligen kan våga vara den du innest inne vill vara och kan försöka gå vidare från dittförlutna och sedan tror jag också att släpper man inte den där masken och slutar spela någon annan så kommer man förbli ensam för man måste försöka ta och gå vidare och kämpa på som den fighter man faktiskt är.

Men det värsta som finns är ju att man alltid försöker anstränga sig för att passa in i en folk grupp, man vill ju verkligen inte vara en person som sticker ut för mycket eller säger en massa konstiga saker som alla vänder sig om och kolla snett på en över. Jag tror inte att jag är så sådär jätte mycket längre men när man var i tonåren som var det ju fruktansvärt viktigt för en att man passade in och var omtyckt.

Texten som kommer nedan har jag skrivit om och skrivit på mitt sätt och tagit bort information som jag tycker var onödig. Jag hoppas att ni förstår vad jag menar och vill ha ut med denna texten. Finns det några frågor eller några funderingar så är det bara att höra av sig via en komentar. Så ska jag försöka ta och svara på dem!

Som partner är vi vuxna barn till alkoholister;

Barn till alkohilister är bland de mest kärleksfulla och lojala personer som finns! Du blir säkert också imponderad av de är villiga att ge i ett förhållande. Men de kan också vara väldigt förvirrande.

Just när du tror att allt är bra, just när du tror att allt är som mest fantastiskt, Så kommer din partner att dra sig undan. Du förstår inte vad som hände. När du  tror att du börjar att förstå kommer hon/han att handla tvärtemot.

Helt naturligt så blir du förvirrad utav detta, oftast så har din partners konstiga beteende ingenting med dig att göra. Trots att ditt beteende kan vara utlösande!

I det sociala livet finns de barn till vuxna alkoholister svårigheter. Tex; så kan människor från vanliga hem lättare ta kontakt med nya människor än de som kommer från ett hem med alkoholism. Vuxna barn till alkoholister har många känslor som du inte har. Beroende på bakgrunden så reagerar det vuxan barnet med rädsla samt en beskyddande känsla för dig samt en överväldigande tacksamhet att du tar hand om situationer, (känslor som du inte har).

Konfrontationer är heller aldrig lätt för vuxna barn till alkoholister. Det är speciellt svårt för dom att konfronteras med dig i ett itimt förhållande. Det är också svårt för oss vuxna barn till alkoholister att se dig konfronteras med någon oavsett hur oskyldig konfrontationen är.

Att förstå vad som rör sig i huvud på det vuxna barnet och förstå dom är olika rädslorna som du kan ha, en eller flera utav.kan vara nödvändigt, om man vill att förhållandet ska hålla.

Rädsla nr 1: "Jag är rädd att såra Dig"
Dom är mycket sårbara och osäkra på sig själva samt vad Dom har att ge i ett förhållande. Spontanitet har dom svårt för med tanke på att Dom tänker mer på andra mer än sig själva. Det är rädda för att såra helt enkelt. Du kan känna att dom håller tillbaka och inte säger allt.

Precis så är det med just med jag är en mycket sårbar människa och är rädd för att bli sårad och lämnad ensam kvar med ett krossat hjärta. Speciellt var det så i början av mitt och A:s förhållande. Jag var mycket rädd för att han inte skulle vilja ha mig när han fick reda på hur jag vart och hur mitt förlutna hade varit. Men det gäller att försöka övervinna det och tänka på den ljusa sidan. Man måste ju våga satsa för att kunna vinna!

För mig är det väldigt viktigt att mina nära och kära har det bra och ibland sätter jag väl dom för mycket före mig själv då jag ibland kan glömma bort att ta mig själv i första hand och prioritera mig själv som person och se till att jag mår bra i första hand. Jag sa alltid tidigare mår de bra så mår jag bra men det var ju bara en dålig fasad som jag skyddade mig med. Men i själva verket så var de ju bara ett stort kaos inom mig.

Någon som känner igen sig i det här?