Jag har väldigt svårt för att förstå varför människor springer runt och pratar skit om andra människor. Sen att de pratar med en som ingenting har hänt och tror att de aldrig kommer att nå fram till personen de gäller.

Och skulle man ställa dem emot väggen så är har de inte sagt något alls eller så svarar de att det inte var så de sa det utan de sa det på ett helt annat sätt.

Jag själv gillar inte alla människor men jag umgås inte med dem heller. Däremot kan jag säga hej om jag skulel möta dem för att jag tycker inte att man ska vara oförskämnd.

Men det falska skit snacket som folk springer runt med och ofta så är det ju inte hela sanningen som kommer fram för den delen heller. Eftersom att de har sprungit från den ena till den andra så är de lagts till och del har tagit bort vissa delar. Och att ibland annat vuxna människor gör detta kan jag verkligen inte förstå mig på.

Sådana saker höll man på med när man var 13 och inte visste bättre och skvaller med tjejerna var det bästa som fanns men ju äldre man blir ju mognare borde man väl ändå ta och bli? Antar att ni som fortsätter i samma spår eller börjar med det i senare ålder inte fick uppleva er tonårs tid som planerat och måste ta ut de när ni är 30 istället för att känna er inne för en stund alla fall. Falska människor som ni är!

Och de människor som kan tycka illa om människor som de inte ens har träffat innan utan man hört en del om personenerna utav bekanta eller vänner. Det är ju bara hur lågt som helst att fatta ett tycke om någon och dömma dem innan man träffat dem.

Jag har aldrig lyssnat på skit snack och inte brytt mig om vad de snackat för goja om mig för att jag är starkare en vad de är och har de så ointresanta liv själva och måste ha mig som samtals ämne för att de ska ha något roligt att prata om så varsegoda. ;)

För är de något man tycker och tänker om någon ska man väl ändå ta det med personen/prersonerna som det beror och inte till andra? Sen vågar man inte säga något till dem mans nackar skit om.

Eller människor som skriver saker på internet och sedan inte kan följa upp det utanför internet är ju bara otroligt löjliga och fega.

Är man så kallad vuxen ska man kunna ta en diskution och kunna stå på sig för vad man tycker och tänker utan några problem alls i min mening.

För de är ju så många människor som springer runt och pratar skit om andra människor och sedan låtsas de som om de inte har sagt något eller till och med försöker vara din vän. FALSKT!

Vilken vän är man om man går bakom någons rygg och snackar en massa goja som för de första är sant till fem procent.

För vänner går man inte runt och pratar skit om, vänner beskyddar man och står upp för dem. No matter what.

Hur hur har folk tid och ork att lägga så mycket energi på andra personer på det viset? Det är ju en annan stor fråga om det hela.

För själv har jag fullt upp med mitt eget liv och hinna med det jag har att ta itur med. Har ni inte egna liv att sköta eller är mitt så mycket mer intressant en ert?

Vuxna människor borde veta bättre en gå runt och vara och bete sig som om de fortfarande var i tonåren och.

jag har aldrig riktigt förståå mig på det här med att man inte kan glädja sig åt andras lycka. Vrför ska det vara så otroligt svårt att glädjas och vara glad för någon annans skull, även om man har de fördjävligt själv. "Delad lycka är dubbel lycka"

Men människor tycker de är mycket trevligare, väldigt mycket mer intressantare och roligare att vara sura, elaka, ha dåliga attityder, snacka bullshit eller bara vara allmänt vara och bete sig som idioter.

Jag är faktiskt inte den perfekta människan när de kommer till de här och blir även jag ibland otrevlig, får kass attityd och beter mig som en idiot när jag blir avundsjuk på mina vänners glädje.

Det tror jag vi alla någon gång känner men man försöker hela tiden glädjas åt deras lycka men de är inte så lätt som de verkar.

Men de gäller att uppskatta sin lycka och vara glad över det fina man själv har osv.

För skulle de inte vara så otroligt mycket bättre och skulle man inte må tok mycket bättre om man var lite gladare?

För livet blir ju så mycket simplare om man har en god attityd till livet och dess händelser. Man kanske inte kan dela glädjen i minsta detalj men man ska alla fall försöka. I min mening alla fall!

Jag själv tycker det är mycket roligare och trevligare när andra är glada och kan glädjas åt andra även om det är något jag själv skulle vilja ha eller uppleva. Men en dag kanske de är min tur också att uppleva det och då vill jag ju att denna människa ska glädjas med mig.

Allt i livet handlar ju om att ge och ta.