Sitter just nu och kollar på filmen som går på sexan eller kollar och kollar kan jag ju inte påstå direkt sitter mest och sneglar på den då jag sitter med datorn i knät och ska snart ta och kolla på andra avenyn. Men först ska ta och uppdatera lite här på bloggen. Känns så roligt att ha skaffat en ny blogg och börja på ny kula det känns great att kunna göra det! Dagen idag har vart ganska lugn. Jag har bakat lite kladdkakemuffins och diskat och sedan pluggat lite matte. Vill man bli bra på något och lära sig så måste man ligga i. :)) Sedan kom min vän J hit som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Det var super roligt att umgås med honom idag då det var ett tag sedan jag träffade honom då det alltid har kommit något i mellan våra bestämda besök. Vi satt och drack kaffe och fikade och snacka en massa. Härligt! Vid halv åtta åkte han  hem för att han skulle hjälpa sin kompis flickvän med att komma in i porten. Då ställde jag mig för att ta och laga lite mat. Idag blev det pennepasta och köttfärsås. Mumma!

Messade lite med mamma idag och vi bestämnde att de skulle komma hit på lördag, tråkigt att min styvpappa inte kommer att komma med men han kunde inte för att han ska jobba i 2 veckor i Göteborg. Ska bli roligt att träffa mamma igen då man inte träffar henne speciellt ofta. Svårt att få ihop att ses för det är ju så mycket på olika håll hela tiden. Det är det jobbigaste när man bor i två olika städer! Men det blir lättare sen när A har sitt körtkort och man kan åka när man känner för de och inte behöver passa bussar också.

Jag har tänkt börja att skriva hur det är att leva med oss vuxna barn till alkolister, hur det är att leva tillsammans med oss menar jag såklart då jag hittade många punkter på en internet sida så jag hade tänkt ta och lägga upp en punkt varje dag och det kommer ligga under kategorin beteende.

Jag tycker det är intressant att läsa och tror att det kommer att intressera fler utav er som följer min blogg. Det mest intressanta är att det faktiskt stämmer in på mig hur jag är tillsammans med min sambo A. Men det som är unikt är självklart hur man kunnat ta fram det som fakta. Skulle vara roligt att se i en statistik hur många det faktiskt är som det stämmer in på.

Nu blir det att tvätta av sig sminket och borsta tänderna och krypa ner i sängen och glo på andra avenyn som är en utav de serier jag faktiskt följer. Jag har väldigt lätt för att tappa intresset för en serie men jag har inte gjort de ännu på andra avenyn. Jag älskade one tree hill innan men jag tycker bara att den serien har blivit lame och trist. Men jag kollar fortfarande på de för att jag vill se hur de slutar men jag sitter inte bänkad framför tv:n och kollar utan jag kollar när jag känner att jag har väldigt tråkigt.

Sov gott & dröm sött!

Allt man är med om som barn tar man med sig mer eller mindre hela livet, man lägger det i ryggsäcken och bär om kring på det, bra som dåliga minnen. Om man agerar och resonerar på olika sätt beroende på vad man fick vara med om som liten eller under hela ens liv. Därför kan också ens egna åsikter påverkas utav det man vart med om som barn och självklart kan åsikterna ändras med åren, man kan ju lära sig att tänka annorlunda.

Hela livet är en process där vi lär oss saker, där vi får uppleva saker och de sakerna tar vi med oss oavsett om vi vill eller inte. De saker som är skrämmande minns vi starkast medan de saker som är fina minns vi fast inte lika starkt.

För när vi tänker tillbaka på fina minnen så blir vi ofta varma i kroppen och man får fram ett leende och samma sak händer inte med kroppen när man tänker tillbaka på något dåligt minne som man minns ännu starkare.

Att vi reagerar olika på minnen beror på olika saker för vi alla människor har ju med oss olika saker i ryggsäcken. men jag är helt övertygad om att en enda händelse kan förstöra en annan människas liv för resten av livet. Sedan kan man påverkas av olika saker och de saker som påverkade oss kan hänga med i hela livet, på olika sätt.

Vissa saker kan man jobba bort, en del saker försvinner med tiden medans andra saker inte försvinner alls. En del saker försvinner bitvis men en enda liten bit hänger kvar. Av både vana och för att det är svårt att vli av med det helt. Som tex; Jag var med om en sak när jag var 17 och det sitter fortfarande i men det hemskaste av den händelsen hänger kvar medan detaljer börjar suddas ut då de gått 3 år sedan de hände och då börjar man bearbeta det och när man tror att man bearbetat färdigt det och kan lägga det bakom sig så upptäcker man att det finns bitar som inte alls är klara att lägga bakom sig. Att man faktiskt påverkas mer en vad man tror av olika händelser när man var barn.

Allt för att vuxna människor inte tänker på att det finns ett barn, eller en människa som är påväg ut i vuxenvärlden med i bilden. Och att det barnet faktiskt kan ta så stor skada att den egentligen omedvetet bearbeta det i många år efter händelsen. Om jag fick välja skulle jag hålla mina små syskon borta från allt de onda för resten av deras liv. Att det inte skulle få vara med om något mer hemskt alls under deras uppväxt eller under deras liv, men jag vet att jag inte kan det. Och sedan vet jag inte fall det hade vart så nyttigt heller. Nu efteråt vet jag inte om jag hade velat att mina föräldrar eller anhöriga gjort så emot mig. För det är trots allt mina erfarenheter som gjort mig till den jag är idag.

Egentligen vill jag helst utav allt ligga i sängen och dra täcket över huvud och bara ligga där och försöka gömma mig från mina tankar och mig själv. För de senaste dagarna har jag inte riktigt vart mig själv och känner inte igen mitt beteende. Fast å andra sidan så finns de saker i mitt huvud som snurrar som virvelvinden efter allt kring pappa den senaste tiden. Oron för honom gnager inuti mig, kommer jag någonsin kunna släppa taget och leva mitt liv och köra mitt race utan att pendla fram och tillbaka hela tiden? Ena dagen kan jag känna att ingenting kan förstöra mig och ingenting kan förstöra mina planer och mitt race och nästa dag är det helt tvärtom. Going Crazy!

Kan inte allt någon gång bara vara frid och fröjd, precis som i alla sagor med lyckligt slut, jag menar varför kan inte mitt liv vara som askungens eller rödluvans? Fast å andra sidan vem har någonsin sagt att livet ska vara lätt? Och hur hade man vetat vad lycka var om man aldrig känd sorg? Detta är frågeställningar som man bara kan spekulera kring som man nog aldrig kommer att få ett bra svar på.

Till dagen idag så sitter jag fortfarande i morgonrock och håret åt alla håll och försöker klia bort tröttheten i ögonen, fast utan resultat. Jag sitter här och försöker samla kraft och energi nog för ta och duscha. För vid tre tiden kommer min underbara vän J hit. Länge sedan jag träffade honom nu och jag saknar honom jätte mycket! Där har vi äkta vänskap på högnivå. Det är en sådan vän man kan räkna med i vårt och torrt!

Innan han kommer ska det ju hinnas diska och fixa något att fika för jag lovade honom fika och då måste jag ta och baka något då nästan allt är slut. Det mesta utav fikat tog ju slut när moster och hennes familj + mormor var här för någon helg sedan.

På tal om moster så pratade jag lite med henne tidigare idag och det hade tydligen snöat ganska rejält på vissa ställen i Jönköping medan här så har det bara kommit lite snöflingor och när de landat på marken så har de smält bort. Tycker det är tråkigt att den ska försvinna lika fort som den kom, det är ju så jäkla mysigt när snön ligger på marken och man kollar ut från fönstret och man ser att allt är snöklätt! Det är mysfaktor det.