I allmänhet har denna dagen vart ganska trist, det har inte har inte hänt speciellt. Förrutom att telefonen har gått varm. Jag pratade med min styvmamma om allt som händer just nu kring min pappa och det kändes skönt att höra sanningen ifrån henne och inte från alla andra. Men jag är glad för hennes skull att hon träffat någon som hon känner sig riktigt lycklig tillsammans med. Fast jag tycker det verkligen är tråkigt att det inte längre funkade mellan henne och pappa då jag älskar min styvmamma fast att vi har haft våra duster och tjaffs sinns i mellan. Mest utav allt tycker jag att hon är en stark kvinna som orkat stå ut med allt kring pappa under alla dessa år, hans drickande är ju fruktansvärt jobbigt för oss alla och jag kan verkligen tänka mig hur jobbigt det har vart stund tals för henne då hon också har mina syskon att tänka på. Tänk om hon också hade gjort samma saker emot pappa? Då hade han kanske förstått lite bättre. Hoppas bara att pappa inser ganska snart att han förlorar så mycket på hans alkoholvanor en vad han vinner på det. Han har schabblat bort min barndom och min uppväxt och nu gör han samma sak med mina små syskon. Jag förstår inte hur han då kan säga att han att han tycker det är jobbigt att han missade min och har haft sådan ångest över det ändå kan han göra samma sak igen.

Men under de senaste halvåret eller ja sedan han muckade så har han inte riktigt vart den pappa jag känner, jag vet inte vad som hände när han satt inne men något måste de ha varit. Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt att ha en pappa som dricker och väljer det framför familjen men det som gör ondast är att se min familj må dåligt över det. Jag önskar ibland att jag var superkvinnan och kunde fixa allt och skulle det gå fel ibland så skulle jag kunna rätta till det. Men som jag skrivit tidigare idag tänker jag kämpa för att kunna må bättre i mig själv och slippa känna all den ångesten över att min pappa faktiskt är alkoholist. För varför ska jag ta och lägga så mycket energi på att må dåligt och skämas för något jag inte gjort fel utan det som pappa gjort fel. Jag tänker fortsätta vara stark nog att klara det och tillsammans med min sambo A, kommer jag att klara det. Jag vet att jag kommer göra det och jag måste det för min egen skull.

Utöver alla dessa funderingar om pappa och pratande med min styvmamma så har jag faktiskt hunnit med att göra lite nytta här hemma som att ta tag i den stora disken som stod där på diskbänken och skrek efter att få bli diskat. Sedan har jag tagit och räknat lite matte för att nationella provet närmar sig med stormsteg och jag är verkligen nervös över det kommer att gå för att jag SKA verkligen ta och klara kursen. Jag accpeterar inte att inte klara kursen. Jag ligger i och tillslut kommer det att löna sig att göra det. :)

För även om jag har svårt att tro på min egna förmåga att klara något så har jag min sambo A, hans föräldrar och min moster osv som tror på mig och puschar mig att klara det och bli bättre hela tiden. Tack snälla ni som verkligen hjälper mig med det. <3

Jag hoppas att morgondagen kommer att bli mindre tankesprid och roligare en den här dagen har vart. :)

Jag hittade ett blogginlägg igår som tilltalade mig väldigt mycket. Som handlar om vuxna barn till alkoholister. Där finns 13 punkter hur man blir som människa om man är ett vuxet barn till en alkoholist. Jag trodde aldrig att min personlighet grundade sig så starkt på hur min uppväxt har vart. På alla punkter finns det faktiskt sanning på svart och vitt hur min personlighet grundat sig på att min pappa är alkoholist. Även om jag själv inte vill erkänna att min personlighet byggts upp utav min pappas alkoholism.

  Vuxna barn till alkoholister gissar sig till vad som är normalt.

 
Kanske inte så mycket nu när jag blivit äldre men under min tonårstid så fick jag jag gissa mig ganska mycket till hur jag skulle vara och hur jag skulle göra för att bli omtyckt och känna mig behövd. Nu har jag ju alltid haft min mamma som tillrättavisat mig när jag var yngre, eller hon försökte alla fall. För jag körde alltid mitt eget race och lyssnade inte speciellet noga på vad hon tyckte.

  Vuxna barn till alkoholister har svårt att fullfölja ett projekt.

 
Extremt svårt, och det har jag alltid haft. Om projektet är för svart blir det alltid halvfärdigt eftersom jag inte har koncentrationen till att fortsätta. Jag ger väldigt lätt upp, det gäller egentligen allting även om jag bestämmer mig för att jag ska bli färdig så ger jag upp när de är halvfärdigt för att jag har dåligt tålamod.

  Vuxna barn till alkoholister ljuger när det vore lika enkelt att tala sanning.

 
Yepp, när jag var yngre så ljög jag fruktansvärt mycket speciellt när det var enklare att tala sanning. Men ju äldre jag har blivit så har det försvunnit och jag kan inte längre ljuga och är riktigt dålig på de och mina lögner lyser igenom och jag har väldigt svårt idag för människor som ljuger.

  Vuxna barn till alkoholister dömer sig själva utan förbarmande.

 
Jag dömer alltid mig själv hårdast oavsett vad det gäller, jag ställer jätte höga krav på mig själv och går dem inte som jag vill så dömer jag mig själv stenhårt.

Skulle de hända något i min omgivning tror jag alltid att det är mitt fel.

  Vuxna barn till alkoholister har svårt att ha roligt.

 
Jag har alltid tillåtit mig själv att ha roligt så denna punkt stämmer inte in på mig. Men vissa kvällar har man ju roligare en andra och ibland sitter man ganska osocial och har tankarna någon helt annan stans men det är bara mänskligt att ha sådana kvällar och dagar.

  Vuxna barn till alkoholister tar sig själva på mycket stort allvar.

 
KORREKT! Jag tar mig själv på största allvar. Allt jag gör och allt jag säger är så mycket allvar bakom att jag tror att jag spyr på mig själv ibland. Ibland kan de vara lite svårt att släppa det där stora allvaret och man håller tillbaka på sig själv som person.

  Vuxna barn till alkoholister har problem med nära relationer.

Nja det stämmer till hälften, jag har inga problem med nära relationer men jag har svårt att släppa in dem på livet. Och det brukar oftast bli fel innan de kommer så långt, kommer de så långt är de inga problem. Men vägen dit är.

  Vuxna barn till alkoholister överreagerar på förändringar dom inte har kontroll över.

  
Det gör jag absolut, en känsla av panik växer i hela kroppen på mig och jag blir väldigt ledsen, gråter mycket och oroar mig osv om de händer något i mitt liv som jag inte har kontroll över.

Jag tror att jag oroa mig mer än vad som egentligen är nödvändigt och vid de tillfällerna skulle jag ge min högra hand för att kunna se in i framtiden.

  Vuxna barn till alkoholister söker ständigt godkännande och bekräftelse.

 
Ja, båda delarna. Jag frågar alltid min sambo innan jag gör någonting och skulle aldrig kunna göra något utan att jag talat med honom tidigare. Ska jag exppelvis ta och träffa en kompis så hör jag alltid med honom först. Det är ganska jobbigt faktiskt men det är något man lärt sig att det är så det är.

Jag vill höra ifrån andra människor att jag är bra att jag ser bra ut osv, jag blir glad utav det och växer ganska mycket inombords utav att få höra det. Expempelvis att jag vart duktig efter ett prov i skolan eller wow vad fint du har gjort de hemma idag. Jag behöver verkligen det för att känna att jag är bra och att jag duger precis som jag är.

Vuxna barn till alkoholister uppfattar sig själva som annorlunda.

Jag vet inte ifall jag ser mig sälv som annorlunda men de känns som om INGEN förstår mig. Det känns som om alla mina åsikter och tankar skiljer sig ifrån mängden.

  Vuxna barn till alkoholister är extremt ansvarstagande eller extremt oansvariga.

Stämmer, för mitt ansvarstagande är övedrivet. Om vi tar min sambo till exempel så ber jag aldrig om hjälp med att fixa saker här hemma som ska göras. Jag har väldigt lätt att ta på mig ansvar för andras saker också. Gör jag något som innebär ansvar så är de alltid 120% istället för 100%

  Vuxna barn till alkoholister är extremt lojala, även mot dem som inte förtjänar det.

Korrekt, hos mig för man hur många chanser som helst även om perosnen ifråga inte förtjänar dem. Man kan såra mig hur många gånger som helst för att sedan kunna komma tillbaka och jag ger allt och lite till för den personen. Så mycket så att jag ofta glömmer bort att sätta mig själv i första hand. Vilket inte är något possetivt.

  Vuxna barn till alkoholister är impulsiva. De har en tendens att ge sig in i situationer utan att först begrunda alternativa möjligheter eller tänkbara konsekvenser. Denna impulsivitet leder till förvirring, självförakt och kontrollförlust. Enormt mycket tid går åt till att försöka reda ut konsekvenserna av gjorda misstag.

 Det stämmer, jag vet inte hur många sömnlösa nätter som jag försöker reda ut mitt förflutna. Jag tänker mycket på vad som hade hänt om jag gjort så eller om jag gjort så. Jag funderar väldigt mycket på mina misstag genom livet och vad jag hade kunnat ändra på för att inte begå de misstagen.

Jag har nu fått en förklaring på svart och vitt hur jag är som person. Att läsa detta var extremt jobbigt. Jag visste att jag hade blivit påverkat av att pappa är alkoholist kunde aldrig i mina vildaste drömmar trott att hela min personlighet blivit formad utav pappas missbruk. Detta blogginlägg var väldigt nyttigt för mig att läsa och begrunda. Jag fick ett svar, ett svar på hur det egentligen påverkat mig så undermedvetet.

 Jag har haft olika bloggar fram och tillbaka i ca 3 år och ni som följt mig tidigare och ni som känner mig peronligen har säkert någon gång läst inlägg ifrån mig där ni sett att detta stämmer. Jag kämmer mig samtidigt ledsen för att jag ville inte att min pappas val och sätt att leva skulle påverkat mig så mycket. Jag ville att en del av mig skulle ha jag ha format själv och utvecklat, inte att pappas alkoholvanor skulle forma mig till den jag är idag. Samtidigt blir jag väldigt arg, bitter och galet förbannad på pappa. Hur kunde han göra såhär, hur kunde han!!

Men sedan inser jag att han inte är medveten om hur mycket han gjort oss andra. Och kommer nog aldrig bli medveten om det.

Dessa punkterna är ju ingenting att vara stolt över att bära, samtidigt som jag genom många år försökt intala mig att pappas alkholism fört något possitivt med sig. Att jag försöker vara stolt över den jag är. Men hur ska man kunna vara stolt över att ha dessa 12 punker som personlighet. Samtidigt som jag är enormt glad att jag läste det och fick allt på svart och vitt hur mycket det påverkat mig. Jag kunde aldrig i mina vildaste drömmar kunnat tro att mitt kontrollbehov kom därifrån eller att jag haft svårt att släppa in någon nära inpå berodde på min pappas alkohol vanor.

Men samtidigt skulle jag vilja fråga eller rättare sagt skrika ut till honom, det var såhär du gjorde mig pappa, är det verkligen sådan du ville att jag skulle bli?

Detta är starten på mitt nya liv där jag bestämt mig för att jag ska vara öppen och inte förfina min verklighet.

 Detta är bloggen där allt är sanning och bara min sanning och mina känslor. Men mest utav allt så är denna nya bloggen för att jag ska må bättre i mig själv och bearbeta all den sorg och smärta som jag bär på och som kan låta mig ligga sömnlös på nätterna. Jag kommer aldrig kunna fly från mitt förflutna som jag tidigare försökt göra för den har hunnit ifatt mig och skrattat mig rätt upp i ansiktet, tror du att du kan fly ifrån mig jag kommer alltid i kapp dig för jag är snabbare en vinden och gör ondare en knytnäve slag.

Så  nu är det dags för mig att ta itur med mitt förfluttna

 och bearbeta det på riktigt och skriva precis som det är istället för att dölja delar utav den. Jag är stark och kommer fortsätta att vara det och jag är en krigare och kommer aldrig att ge upp under de tuffa perioderna i mitt liv. Jag är stark , kanske inte fysiskt men psykiskt är jag en väldigt stark människa och även om jag mår dåligt över hur mitt liv blivit så vet jag att efter regn kommer solsken och allt löser sig bara man tror på sig själv och vågar tro på en ljusare framtid. En dag är det jag som kommit längst genom inte ha gett upp även om ingen kanske tror på mig och min förmåga så vet jag att det finns där och att den kommer att ta mig långt här i livet. GO GIRL COUSE YOU CAN DO IT!

Jag tänker bli den tjejen som jag drömmt om så länge och jag ska ta mig till toppen och skrika ut min glädje efter att jag har kommit dit. Never leave and never give in.